Vi träffades på olika rehabveckor och genom gemensamma vänner, och till slut blev vi ett litet gäng. Vi stöttade varandra, pratade mycket och gick på roliga evenemang tillsammans. I början av vänskapen handlade samtalen om liv och död, om barn och cancer, om rädslor och krämpor. Vi ses ofta, och efter flera år tillsammans handlar våra samtal även om relationer, vardagslycka och vilken teater vi ska se nästa gång. Vi kallar vårt gäng för Cancerkompisarna, och nu vill vi dra vårt strå till stacken för att hjälpa andra att åka på rehabvecka och hitta nya vänner.

Hjälp oss att hjälpa! Även små bidrag är välkomna!